En resa med förhinder
Sommar i Toscana. Min fru och jag vaknar i ett pittoreskt värdshus i en liten by mellan Florens och Sienna. Vi är på gruppresa där en inventering av traktens vingårdar ingår. Denna morgon startar resan tidigare än andra morgnar för vi skall hinna beskåda en bergsby innan dagens första vingård skall besökas. Lite sömndruckna samlas gruppen utanför värdshusets entré. Så småningom kommer bussen med en ännu mer sömndrucken chaufför. Det visar sig att han tagit sovmorgon så bussen är inte tankad. Därför blir första anhalt den lokala bensinmacken. Reseledaren var upprörd för att tidplanen rubbades. Chauffören kör fram till en av pumparna på bensinstationen som var under ombyggnad. Han går, lätt stressad, ur och tankar bussen assisterad av mackägaren.
Efter denna utflykt ställer busschauffören kosan mot den spännande bergsby vi ser fram emot. Väl ute på motorvägen försökte chauffören köra ifatt den tid som gått förlorad, men snart nog börjar medtrafikanter signalera till bussen. Chauffören börjar förstå att något inte är som det ska, bakom bussen ligger en dimbank. Han hittar en bensinmack och kör in på den för att få hjälp med att se vad som är fel. Snart nog kommer de fram att chauffören tankat bensin istället för diesel, som bussen var byggd för. Nu fick alla passagerare lämna bussen och bussens tankar tömmas på sitt innehåll och fyllas med rätt sorts bränsle.
Bergsbyn fick strykas från programmet. Reseledaren skickade blixtar mot chaffören men som italienare hade han en förklaring till misstaget: Det var ödet!

Utmaning 17
Jag är författaren som vill förmedla visionen om en ljus framtid bortom krig, våld och rädslor för ekonomiska bekymmer.
Jag skriver hembygds-science fiction om inspiration av andra kulturer och om andligt genombrott, jag tänker mig också att tekniken utvecklas kraftigt de närmaste decennierna men tonvikten i berättelserna ligger på samhällsutvecklingen.
Jag skriver berättelser där hjälte och bov omfamnar varandra till slut istället för att ta ut hämnd på hämnd.

Utmaning 6

2009-01-06
Tillbaka till jobbet. Det tar ett tag att återkalla läget före ledigheterna. Hur gick tågen nu igen, bäst att kolla. Skall jag köpa månadskort nu eller vänta till nästa vecka. Hjärnan vrids sakta om till att fungera för arbetslivet igen. Under den långa julledigheten har allt varit fokuserat på familjen, nu känns det som en lång process att börja tänka på arbetet igen. Men inte oangenämt omväxling förnöjer. Som tur är har jag anteckningar jag kan gå tillbaka till för att se vad jag gjorde innan jul. Minnet är inte vad det har varit. Men sakta kommer inspirationen för mitt nya projekt krypande.

Utmaning 5

2009-01-05
Igår, söndag. Jag vaknade sent, Majvor sov fortfarande. Ute är det kallt. Tjugo minus säger termometern. Hunden får en snabb promenad, snön knarrar under skosulorna. Väl inne rusar hunden sedan tillbaka till Majvors säng, där hon fortfarande ligger slumrande endast avbruten av lunginflammationens hostattacker. Jag går upp med hennes medicin och hon slumrar vidare. Jag går igenom mina morgonritualer långsammare än vanligt. Jag bestämmer mig för att hålla mig inne idag.
Jag sätter mig att skriva, inspirationen kommer flödande på en gång, orden bara strömmar ur mig. Efter att ha skrivit en femton strofer lång dikt till min fru är jag helt utmattad. Jag orkar inte ens lägga ut den på bloggen. Nej nu är det dags för lite näring praktiskt arbete.
– Majvor, vad blir det för mat!

Utmaning 4

2009-01-04
Just nu läser jag om Peter Hög ”Den tysta flickan”. Jag tycker om hans beskrivning av det inre känslolivet. Han kombinerar det på ett intressant sätt med action. Biljakter och mystik blandas. Något av Matrix i bokform. Imponerande är också alla trovärdiga detaljer kring Köpenhamns och Danmarks geografi och myndigheter och övrigt. Liksom i hans tidigare bok ’Fröken Smillas känsla för snö’.

Teckna eller skriva

SkrivPuff Utmaning 3

Teckna eller skriva, skriva eller teckna. Jag tar det tomma skissblocket och ställer upp modelldockan på bordet. Vilken ställning skall den få. Sittande, liggande, stående? Skall kanske försöka med att illustrera en gitarrist i ett rockband jag såg igår? Hur skall dockan formas till att med inlevelse spela gitarr? Så får det duga. Pennan mot skissblocket. När jag tittar upp ser dockan ut som ett fyllo på väg att ramla i rännstenen. En annan vinkel gör inte saken bättre. Dockan är stel, tråkig och helt utan det sprudlande liv som den brukar utstråla när inspirationen finns där. Skissblocket och pennan åker in i bokhyllan igen. Med datorn i knäet tittar jag ut genom fönstret, ute är det grått och mulet, inte minsta idé. Igen tittar jag på dockmodellen.

– Säg nåt då, skriker jag åt den stumma dockan, vad skall jag skriva!

Till svar ramlar dockan ner på golvet. Jag ställer datorn på bordet och hämtar upp dockan. På bordet får dockan en stolt ställning. Rak i ryggen, huvudet bakåtlutat och en arm pekande mot mig.

– Att du inte kan åstadkomma ens så mycket som ett streck eller en bokstav, tycks den hånfulla gesten säga.

– Skriv själv då säger jag buttert åt dockan och ställer den på tangentbordet.